Patetiska lilla jag..

Vad fan är det för fel på mig?
Typ inget får mig glad nu förtiden.
Och när det väl är något som gör mig glad så varar det inte länge.
Efter bara en kort stund så är jag lika nere som innan.
Och väldigt ofta drar jag fram den där "fejkglada" Madde,
som jag egentligen inte vill ha ett skit med att göra!
Men ibland är hon så jävla bra att ha,
för när hon är framme så ser ingen hur den riktiga Madde mår.
Och jag är inte den tjejen som vill att folk tycker synd om mig.
Jag är alldeles för stolt antar jag.. för att visa mig svag-
Även om jag vill att någon ska komma fram till mig o bara fråga hur jag mår,
så går inte det! Då skulle jag visa att jag är ömtålig o inte längre vara
den där tuffa Madde som är så cool o tål allt som jag alltid försökt vara!
Jag skulle helt enkelt förstöra allt jag en gång byggt upp.
Men jag kan inte sitta här o säga att jag aldrig visar känslor.
För det gör jag fan! För ofta tror jag nästan.. nästan jämt!!
Fan, jag är så rädd för att visa mig svag. helvete!
Jag är patetisk o jag hatar det!!

FAN!
Sen är jag så in i helvetes rädd hela tiden.
Rädd för att mista allt o aldrig mer få vara lycklig.
Jag vet att jag verkligen inte borde tänka så ALLS.
Men hur fan ska jag få bort alla dom där hemska tankarna?
Och sen alla jävla drömmar?


Jonas, jag älskar dig mest av allt!
O jag hoppas du förstår det för du är den enda för mig ♥
Jag vet att jag kan va jobbig ibland, eller aa väldigt ofta!
Ibland känns det nästan som om jag jagar bort dig.
Eller som att du tänker på något/någon annan när du är med mig.
O det gör ont att tänk så, men jag gör allt för att dränka dom tankarna.
För jag vet ju att du älskar mig, mitt hjärta! ♥

Du o jag i all evighet min ängel! Du är det bästa i mitt liv!

/M.Persson